...282; Uluru, del 4; soluppgång, basewalk & återresa...
När Mark väckte oss (stupid o´clock) var det kolsvart ute och nattens stjärnhimmel fortfarande som en fantasisk fondtapet högt där uppe i vårt utomhustak. Vi hade placerat våra swags en bit från lägerelden och de andra i gruppen och även om vi befann oss på ett campingområde så bodde vi allra längst bort mot staketet som skiljde civilisationen från vildmarken...
Några ylanden från dingos hade vi hört även denna natt men inte låtit det störa eller skrämma oss nämnvärt. Däremot berättade Micke, som hade sovit ytterst, att han hade vaknat av "något" och när han vände huvudet utåt så hade det stått två hundskepnader där i nattens mörker och tittat på människovarelsen, sisådär en 4-5 meter bort! Hur häftigt var inte det!?!
Vi fick en liten stund på oss att packa ihop våra personliga tillhörigheter, rulla ihop swagsen och göra en sista clean-up innan det var dags att äntra bussen och åka tillbaks in i nationalparken där vi skulle få frukost (kaffe!!!) samtidigt som lördagen skulle gry och solens första strålar belysa Uluru snett bakifrån...
Inte bara den stora monoliten som var vacker i morgonskrud...
När smakar snabbkaffe i emaljmugg som bäst? Hvergang...fast alldeles extra bäst när man står och beundrar dagens första strålar över Uluru.
Som synes; inte världens mest toppmoderna buss...fast hög charmfaktor, det hade den allt!
Snart dags att kliva ombord igen, sista etappen av basewalken stod på agendan innan vi åter skulle styra kosan tillbaks, de 460 kilometrarna, till Alice Springs...
Kanske en utav världens sämsta gruppbilder, dock på en väldigt bra och trevlig grupp med människor från världens alla hörn... (Miss Cho; Ladyn från Hong Kong som gav hela resan en extra krydda, står som nummer tre från vänster i nedre raden...)
Basewalkens sista 4 kilometer gick som en dans, dessutom på platt mark hela vägen, tjoho! Vi startade i samlad tropp men med olika gånghastigheter så spreds vi ut ganska snabbt. Micke och hans underbara, fantastiska fru tyckte att de gick i alldeles lagom takt och hann fotografera mycket, men tydligen pinnade vi på utan att tänka på det, för gissa vilka som vann tävlingen (som absolut inte existerade!); jo Sahlbergs from Sweden... Just sayín...
Många vackra mönster och håligheter, fantasieggande och lite mystiska...
Alla i gruppen skulle inte åka med tillbaks till Alice Springs; några skulle tillbringa ytterligare några dagar på Yulara Resort, dock inte i swags på marken utan i hotellsängslyx, med bar och restaurang inom räckhåll och ständig poolaccess och några andra släppte vi av vid Uluru Airport för deras vidare flygtransport till bland annat Sydney...
Så först tillbaks till Yulara Resort och sedan till flygplatsen...
Allt det där tog ju sin lilla stund och det var många thank you, take care, all the best och safe travels som utbyttes oss alla emellan...
Till sist var vår decimerade grupp i alla fall på väg... Alice Springs nästa!
Fyrahundrasextio kilometer tar sin lilla tid att färdas... utsikten genom bussfönstret var för all del ganska enahanda, men vacker och dramatisk ändå.
När vi hade åkt i ungefär 30 minuter gjorde Miss Cho ett sista, outplånligt, intryck; hon kom på att hon visst också skulle klivit av vid Yulara Resort...
Surprise, surprise...eller snarare suplajs, suplajs!
Därför fick vi njuta av de första 20 kilometrarna inte bara 1 utan 3 gånger... Fram, tillbaks och så framåt igen...
Nog för att det kanske inte alltid är så lätt med engelska språket men...
Resten av återfärden gick utan minsta mankemang, vi stannade till vid Mount Ebenezer för lunch och fick dessutom en extra passagerare med oss resten av resan; Steff från New Zealand som jobbade där ute, mitt i ingenstans, och hade ledig lördag skulle in till Alice och förlusta sig...Kompis till Mark och med ett härligt smittande skratt!
Att få kliva in i en varm dusch på motellet gjorde inte ont någonstans. Gick åt mycket av både duschcreme, shampoo och balsam och ändå var våra handdukar alldeles rödflammiga när vi hade torkat våra äventyrliga kroppar...
Australiens röda jord sätter sina spår, både i kropp och själ!
Kvällen tillbringade vi på "The Rock Pub" tillsammans med Mark och några andra ur vår eminenta grupp; vi åt, drack och skröt om våra bravader för fulla muggar!
Efter en god natts sömn inomhus och med både täcke och kudde tog vi flyget tillbaks till Adelaide på söndagen.
Hem till Huset Vid Stranden och de sista 4 dagarna och nätterna där...
Mer om det i nästa avsnitt av Australien Enligt Titti...
No Worries/Titti