...202; Rump-chock!...
Ja, en rump-chock är precis vad som idag drabbat förorten här i Landet Långt Bort!
Brukar ju ge braskande rubriker i skvallerpressen om någon celebritet, iklädd kort (glitter)fodral, kliver i eller ur en limousine med sina långa slanka Hollywoodben och "råkar" ha glömt underbrallorna hemma i byrålådan...
Då står det "RUMP-CHOCK" med fet stil i dom där blaskorna som vi alla aldrig köper, men gärna läser i väntrummet...
Nu är ju jag varken celebritet eller frekvent limousineåkare. Inte är spirorna sådär riktigt slanka och långa heller. Dessutom har jag väldigt bra minne gällande tros-påklädnad...
Så...???
Det inhandlades ju cyklar till det Sahlbergska Down Under-hushållet någon gång...för väldigt länge sedan; i början av oktober eller så.
Efter den första gemensamma cykelturen har min hoj stått parkerad i garaget.
Jag har tänkt på den, ganska ofta till och med; kastat en blick på den varje gång jag satt mig i bilen och skämts lite grann.
Så onödigt inköp, eller åtminstone outnyttjat inköp.
Men, men.. jag har prioriterat mina promenader och mina ganska så ofrekventa löppass.
"Stranden framför allt" är ju mitt nya valspråk.
Döm om min förvåning när jag i går morse plötsligt kände en helt obetvinglig lust att trampa pedaler; att cykla!
Sagt och gjort; fram med hjälmen och ut i garaget.
Pyspunka!
Så klart, det var väl inte helt oväntat; i brist på kärlek och omvårdnad har den stått där och gråtit ur sig all luft...
Blev en powerwalk igår, bara tanken på att mickla med små ventiler och gummipluppar gjorde att lusten rann av mig.
Nämnde dock för maken igår kväll hur nära det varit att en cykeltur blivit av.
"Så här nära.", sa jag och måttade 3 centimeter mellan tumme och pekfinger.
I morse var cykeln nypumpad; bägge däcken stinna av luft!
Tänk, jag hade nästan glömt bort hur härligt det är att "bajka"!
I över en timme var jag ute.
Cykel- och gångvägen går längs med stranden och havet; i bland riktigt nära och ibland med strandvegetation emellan.
Förvirrade in mig bland villakvarter som såg ut att vara tagna direkt ur "Desperate Houswifes", men trasslade mig ut igen. Gatan hette, passande nog, "One and All Drive" och gick bara runt, runt...
Fåglarna kvittrade och det luktade kryddigt, grönt och solsken!
Men hallå!
Rump-chocken då!!!?
Sätt er själva på en stenhård sadel efter 7 månaders uppehåll och trampa frenetiskt i över 1 timme.
Både jag och rumpan var i chock efter debarkering av nämnda sadel.
Aj aj aj... Oj oj oj...
Det som inte dödar, det härdar; och ont skall med ont fördrivas.
På`t igen ba`!
Chocka rumpan!
Ska bara sova lite på saken (baken) först...
No Worries/Titti