...168; Vi har fått "pippi"...

"Vet du, jag längtar faktiskt tills i morgon..."
En utav oss uttalade högt de orden den andre precis satt och tänkte.
Detta otroliga hände sig i går kväll, på vår terass.
 
Jag har ju, ända sedan vi flyttade in här i huset vid stranden; för snart 6 månader sedan, gått, strosat och powerwalkat i sanden.
I ur och skur.
Inte riktigt varendaste dag men snudd på.
 
I måndags var vi på gemensam rask promenix; plötsligt fick vi för oss att även springa några korta, väldigt korta, sträckor.
En sten sattes i rullning.
Fråga mig inte vad som hände, vet bara att jag 4 dagar i rad avverkat ungefär 5 kilometer på morgonkvisten.
Samt att spring-sträckorna  (läs; lunka) blivit längre och längre!
Denna morgon en hel kilometer i sträck; förutom "småsnuttarna"! 
Redan 08.10 var jag igång!
Maken har kört sitt strandrace efter arbetsdagens slut; även han med längre och längre inslag av löpning.
 
Det var detta vi satt och längtade efter i går kväll!
 
Till saken hör att jag aldrig tidigare varit intresserad av fartökning medels nyttjande av apostlahästarna.
Att jag tränade ordentligt ett tag och därefter genomförde Lidingöloppet; som en del i En Svensk Klassiker, 2005 hade mer med utmaning, tävlingsinstinkt och måhända 40-årskris att göra.
Därefter; i princip nada.
Förrän nu!
Ingen utmaning på gång, men väl en femtionde födelsedag som närmar sig med stormsteg...
 
Vi har fått pippi, helt enkelt!
Barfota "is da shit!"
Extremt nöjd med mig själv; svettig, blank och glad; hurra!
 
Bort till "vår" pir; Semaphore är det en kilometer, där kan man stifta nära bekantskap med riktiga pippisar, av riktig imponerande storlek.
Pelikaner.
 
 
Gratis är gott och kanske slänger någon av fritidsfiskarna åt dom en godbit eller två...
Lite kul att stanna till och prata en stund (med snubbarna alltså..), se vad dom fått på kroken...
 
Pelikanerna får måhända sin frukost serverad och själva har farbröderna (det är flest "gubbar") något att sysselsätta sig med och likasinnade att umgås med under en del av dagen... 
"Keeps me off the streets", sa den här fiskande gentlemannen, och det är ju bra!
En huligan-farbror färre på stadens gator och torg...
 
 
Själv längtar jag redan tills i morgon!
Vem vet, kanske blir det ett marathon nästa...
Eller så går det över, alldeles av sig självt!
Trivs dock väldigt bra med att "ha fått pippi" för tillfället.
 
Man kan väl säga att min nya hobby "keeps me off the streets"
Det är ju bra; en huligan-luxurywife färre på stadens gator och torg...
 
No worries/Titti
 
 
 
 
En kommentar
publicerat i Allmänt
Taggar: Adelaide, Australien, Blogg, Blogg Australien, Expat, Löpning, Semaphore, Strand, marathon, pelikan

...167; Klappvänliga Koalor & Kralliga Kängurus...

Förutom att det är väldigt trevligt att ha gäster, rent allmänt, så får man sig dessutom en spark i baken...
Utflyktsmål som man tenderar att skjuta upp därför att de kan genomföras nästa helg, nästa vecka, sedan, snart.. blir av!
 
Cleland Wildlife Park ligger uppe i Adelaide Hills, alldeles vid sidan om Mount Lofty.
Tar bara någon halvtimme att åka dit.
 
Där kan man klappa koalor, och det kan man inte bli annat än glad och lycklig utav! Fantastisk känsla!
(Ännu mer underbart är att få hålla en i famnen, men det gick inte för sig just denna dagen; kanske blir av med nästa gästbesök...Jag ställer gärna upp på en visit till!)
Koalorna äter enbart eucalyptusblad och gör så helst i fred; endast djurskötarna mutar med blad inför klappning och fotografering.
 I entrén kan man däremot inhandla en påse med djurgodis; små pellets som diggas skarpt både av kängurus och emu´s.
De små känguru´sarna är en egen sort och heter wallaby.
Kan tala om att deras päls är helt otroligt len!
 
Både wallaby´sarna och kängurusarna rörde sig fritt i den stora, dock inhägnade, parken.
Eller...rörde sig och rörde sig... inget skuttande eller hoppande direkt.
Mer... viloläge.
 
 
 
Sådana här små...sötnosar rörde sig helt fritt i parken. Dom tyckte också om pellets!
 
Den australiska vildhunden; dingon, var inte speciellt vild denna varma dag. inte hans kompis heller.
Är dock inga voffsingar man vill möta om man är ute på nattlig promenad i ödemarken, det kan jag tala om!
 
Även den Tasmanska Djävulen fanns representerad; det är inte heller något snäll djur. Eller vackert.
Låg och tryckte under en skuggivande buske och fick därför inte uppleva den stora äran att bli kortograferad.
 
Emu är namnet på den australiska motsvarigheten till struts, något mindre i storlek.
Jag är inte speciellt förtjust i pippifåglar och definitivt inte i långbenta som kan sparkas jättehårt och har en hjärna som knappt är större än en ärta i storlek. Opålitliga och oförutsägbara enligt min mening. 
Så då fick inte heller de vara med på bild.
 
Har dock inga som helst problem att komma riktigt nära dessa kralliga, långbenta, lårmuskelstarka och förmodligen lika oförutsägbara och ärthjärne-utrustade typer...
Motsägelsefullt?Ja visst!
 
Mitt hjärta klappar dock allra mest för Phascolarctos cinereus; det australiensiska trädlevande pungdjuret, som tillhör klassen marsupialer. Den hjärtegoa varelse som lever på högst ensidig, näringsfattig och kalorisnål kost som bidrar till att de sover närmare 20 timmar per dygn.
Tusselullen vars namn på aboriginerspråk betyder "den som sällan dricker"
 
Som gör att man inte kan sluta le!
 
Längtar redan tills nästa gång vi får gäster...!
 
För övrigt har jag idag mest lekt hemmafru; dammsugit, våttorkat, tvättat och hackat ihop en batch med musli.
Samt hunnit med en 5 kilometare längs stranden...
Klapp på axeln!
 
No Worries/Titti
 
En kommentar
publicerat i Allmänt
Taggar: Adelaide, Australien, Blogg, Blogg Australien, cleland wildlife park, koala, kängurur

...166; Australia Day & Botaniska Trädgården...

Det är måndag.
Men inte vilken måndag som helst utan Nationaldag här i Landet Långt Bort.
Maken är ledig från kontoret, hans fru är ledig från sitt "luxurywife"-liv och även "Tuttan" är ledig.
Blir varken städning, tvätt eller strykning idag.
Inte ens den äktenskapliga bädden kommer att åtgärdas, ifall nu någon undrar över bäddningens vara eller icke vara...
Australia Day, tidigare benämnt Anniversary Day eller Invasion Day, firas varje år den 26 januari (i New South Wales; alla andra stater och territorier firar första måndagen efter den 26. om man kan krångla till och komplicera saker så gör det, för allt i världen!). 
Just i år råkar ju detta datum infalla på en måndag, behändigt!
 
Man firar minnet av att just denna dag, år 1788, anlände de första brittiska båtarna till Sydney och Australien.
Australia Day är en kontroversiell dag; bland andra har aboriginer protesterat och ser denna dag som att man "firar" hur Aboriginernas kultur förstördes av brittiska kolonialister.
 
Traditionen påbjuder i vilket fall som helst släktträffar, picknickar, barbecuer och parader, samt medborgarskapsceremonier och utnämningen av Årets Australier.
...tack Wikipedia, för informationen!
 

Vår dag har börjat alldeles förträffligt bra; 6 kilometer powerwalk på stranden, inklusive några löpmetrar!, och därefter smoothie på frysta blåbär/hallon/björnbär, naturell yoghurt, kvarg, kokosvatten och solrosfrö/mandel/linfrömjöl!
Gott och nyttigt i kvadrat!
Men det var ju inte detta jag tänkte skriva om; typiskt mej, utbroderingarnas mästarinna...
 
Nu kommer själva inlägget;
Karin och jag tog bussen in till Adelaide häromdagen.
Ett besök i Botaniska Trädgården stod på schemat.
Därefter lunch och lite shopping.
Det är något speciellt med Botaniska Trädgårdar; man kliver innanför grindarna och plötsligt...
Tystnad, ro och harmoni i perfekt samklang med klorofyll och vackra former och färger... Ahhh...
 
Asiatiska `water lilies´ betyder helt enkelt asiatiska näckrosor, varav Lotusblommor är en sort; just dom kunde man köpa buntvis hos blomsterhandlarna i New Delhi under några säsongsveckor varje år. För en sådan liten summa att det nästan kändes genant att betala... hur som helst; vackert!
 
 
 
Bambudungar och mäktiga träd.
Inskriptioner, portaler, blommor och ett glimmande spindelnät..
 
 
 
 
 
Vi var nöjda, fulltankade med syre och klorofyll, lunchtimmen var slagen. Dags att bege sig ut på stan; ett snabbt besök i kaktusdelen bara....
Eftersom Australien innehar världsmästartiteln i skyltar och skyltning hade vi sett ett flertal, som klart och tydligt förkunnande "Cactus - this way", under vårt strosande bland träd och dungar...
Antingen hade någon illvillig trädgårdssnubbe smugit i förväg och plockat bort varendaste en eller så gick vi helt i fel varv... Men skam den som ger sig; nu skulle vi kolla kaktusar, till varje pris!
Många steg blev det innan vi äntligen hamnade på rätt stig!
 
 
 
Nu kanske vän av ordning och floristiskt kunnande vill invända att det faktiskt är fetknoppar/fetbladingar eller vad de nu heter på nåon av bilderna.. Ja, ja... vid det laget var vi så trötta i fossingarna och nästan utmärglade av näringsbrist att vi inte orkade bry oss.
En sista beundrande blick på det vackra orangeriet och vi släpade oss ut ur parken och satte fart mot närmsta restaurang; maaaat!
 
Styrkta till både kropp och själ var vi nog därefter in i varenda affär i hela centrala Adelaide...
Sex och en halv timme senare stapplade vi av bussen, hemma i förorten, och hade turen att vara bortbjudna på middag; hos GK och Ingrid.
Underbart att få lite bubbel i glasen och slå sig ner vid dukat bord!
 
På dessa timmar hann vi avverka över 18.000 steg och 12 kilometrar; tack vare Karin´s eminenta aktivitesarmband, Jaw Bone kunde vi utläsa detta!
Ett sådant armband står numera på min önskelista!
 
Borde man inte få en present på självaste nationaldagen?
Även om det inte är ens egen nationalitet som firas...
Det tycker i alla fall jag!
 
No Worries/Titti
 
 
 
 
 
En kommentar
publicerat i Allmänt
Taggar: Adelaide, Australien, Blogg, Blogg Australien, Expat, botanisk trädgård
Visa fler inlägg