...281; Uluru del 3; Basewalk & Solnedgång...

...så, här kommer fortsättningen på vårt "Outback"-äventyr. Näst sista delen. Tror jag...
 
Efter den långa och faktiskt mödosamma vandringen genom Valley of the Winds i Kata Tjuta och en lunch bestående av wraps med gott innehåll samt 27 miljoner flugor (som var precis överallt) klättrade vi in i bussen igen och for de drygt 40 kilometrarna bort till Den Stora Monoliten; Uluru.
Uluru består av hårt packad sandsten och sträcker sig cirka 350 meter upp i luften, men det är ju ingenting om man betänker att neråt; från markytan sett så befinner sig själva bottenplattan 6000 meter, alltså 6 km!, under jord....
Det har geologer kunnat mäta med avancerade specialinstrument, ultraljud och annat...
Byggstarten började för miljoners miljoner år sedan. Magiskt och fascinerande.
Den där naturen alltså, jag säger då det!
Vi började med ett egenguidat besök på kulturcentret, där inga foton fick tas, och insöp historerna och sägnerna om aboriginerna och deras syn på världen och dess uppkomst.
Därefter var det dags för ännu en promenad; på baksidan av Uluru går det som en klyfta in och där finns ett vattenhål; en liten damm. Vattnet kommer nerifrån och tar sig på något sätt upp genom Ulurus innandöme och rinner därefter ner längs berget och bildar den lilla dammen. Fråga mig inte hur det går det; ännu ett av naturens under...
Ulurus omkrets är drygt 10 kilometer och vår guide, Mark, hade tack och lov delat upp basewalken på två delar, annars hade nog inte fru Sahlberg mäktat med, med sina trötta fötter och i den 30-gradiga värmen...Ena delen gjordes denna eftermiddag och resten skulle vi avverka nästföljande morgon.
 
Så var det dags för en av resans höjdpunkter; solnedgång över Uluru.
En stund före solnedgången sladdade vi in på utsiktsplatsen för att beskåda hur monoliten, i takt med den nedåtgående solen, ändrade färg... Ikoniskt och väldigt, väldigt vackert!
Ja, jösses vad många foton vi tog, både med fina systemkameran, nya coolpixkameran och med mobilerna. Nu ligger de i datorn lite huller om buller så risken finns att jag inte lagt upp dem i exakt kronologisk ordning men vad gör väl det om sisådär 100 år...
Vackert var det hur som helst och medan vi Ooohade och Åååhade oss igenom scenariot så lagade Mark middag åt oss och det kan jag tala om att den grytan smakade alldeles utmärkt efter dagens alla steg och vedermödor; att dessutom en gång i livet få äta middag samtidigt som man sitter och glor på ett av världens mest kända och ikoniska landmärken gjorde ju inte sakernas tillstånd sämre!
Mätta, nöjda och otroligt belåtna slog vi läger inne på Yulara Resort´s camping-ground.
Några jublade lite tyst när vi åkte in genom grindarna och närde nog en liten förhoppning om att kunna gå på restaurang på kvällen, ta en civiliserad drink i baren kanske och njuta lite resort-lyx... (Det var inte jag, vill bara poängtera detta!)
Men icke då, campingdelen låg ohemult långt bort från hotell- och restaurangdelen av området. Så det blev medhavt vin ur emaljmugg alltmedan vi satt på våra swags runt lägerelden innan vi rullade ut dem och återigen sov under bar himmel. Underbar himmel!
Tror nog att vi alla somnade ovaggade och med ett leende på läpparna den kvällen. Fast Miss Cho från Hong Kong var nog gladast av oss alla ty hennes förlorade, borttappade mobiltelefon dök plötsligt upp, som gubben ur lådan, när hon skulle hämta någonting helt annat ur sin packning. Så var det mysteriet löst!
 
Nästa morgon skulle vi, återigen, bli väckta "stupid o´clock", för att beskåda den gryende dagen och solens första strålar när hon stiger upp bakom Uluru. samt fullfölja resten av "basewalken"...
Hå hå ja ja, slit & släp..., but someone´s got to do it ;-)!
 
No Worries/Titti