...272; Tji Fikon & Påskpynt...

Skrev ju i förra inlägget att på lördag morgon, d v s påskaftonen; idag, skulle jag bli äggstra chokla´ för då skulle maken komma tillbaks från sin nästan 2 veckor långa jobbresa...
Fast det borde väl minsta barn kunna räkna ut att om man åker från Svedala på fredagseftermiddagen så finns det ingen möjlighet i hela världen att man redan nästa morgon kan landa in i Landet Långt Bort.
Så snabbflygande farkoster är inte uppfunna än.
Tji fikon, typ.
 
Min systeryster undrade hur påsken firas här i Allistralien egentligen.
Det här är vad jag snappat upp, utan att egentligen ha ansträngt mig det allra minsta;
Det säljs chokladägg och dito harar i färglatt stanniolpapper, precis som i Svedala. Barnen går på Easteregg hunt; dock i mer organiserad form än i Sverige; inte runt i grannskapet och knackar på dörrarna utklädda till påskkärringar och -gubbar med egengjorda påskkort.
Familjesammankomster med mat och dryck, som i Svedala.
Inga påskris eller påskliljor pryder trädgårdar eller förstukvistar.
På TV igår visades, mellan de vanliga programmen, en stor bild på en skimrande Jesus samtidigt som en manlig stämma förkunnade hur Han led på korset för vår skull...
 
Dom här åren utomlands har vi liksom inte riktigt brytt oss om varken jul, nyår eller påsk. Oftast varit bortresta.
Hade säkert varit skillnad om våra barn varit yngre och bott med oss, då hade nog de svenska traditionerna blivit viktiga och omhuldade. Men nu...nä.
 
Dock fick jag ett litet ryck i morse, i min ensamhet..., och påskpyntade hejvilt här hemma.
Den skarpsynte har vid det här laget noterat att det är likadan färg på samtliga ägg...
Förklaringen till det är...ta-daa; att alla ägg är ett och samma.
DET FINNS BARA ETT ÄGG!
Åt middag på Semaphore Surf & Rescue Club i torsdags, tillsammans med svenska grannarna, och på borden låg stanniolklädda chokladägg som påskdekoration och extra treat till barnen.
Just detta råkade rulla ner i den Sahlbergska handväskan, och när jag, förvånat, hittade det tänkte jag att det kunde ju maken få på påskaftonens morgon... Så där lite gulligt, av sin alldeles egna lilla påskakärring...
Nu kommer det inte bli på det viset, för dels är ju inte M här och dessutom misstänker jag att det kommer ha försvunnit spårlöst, gått upp i rök, någongång mellan precis nu och i morgon bitti när han landar och möts utav en äggstra chokla´ fru.
Så tokigt...
Däremot kommer jag ställa fram burken med fikon-marmelad på frukostbordet i morgon bitti.
Det är ju ändå påsk, och då ska man ju få fikon. Tycker jag.
 
No Worries/Titti