...271; En mild en och en full en...
Har lärt mig att tyda tecknen.
Om det är en alldeles klar och molnfri kväll så är det visserligen, som alltid, vackert men det saknas det där lilla extra...
Knappt ens värt att kvista de 100 stegen ner till stranden.
Har man sett en så har man sett alla, ungefär. Typ.
MEN... vid lagom molnig väderlek, det är då man skall hålla ögonen öppna och fingret på avtryckaren.
Samt befinna sig på plats.
Som härom kvällen.
Pastelligt och milt.
Tänk vilken skillnad det blir om fotot är taget med blixt eller inte... Vilket ger vackrare bild egentligen?
Föredrar helt klart...båda delarna. Men så är jag ju mellanbarn också... Kanske den med mer blått i, eller...
Same same but different!
Hela solnedgångsproceduren tar ungefär lika lång tid som en pizza, från valfri pizzeria, i Svedala; "Färdig om femton minuter, en kvart..."
Sol ned innebär ju måne upp, och denna kväll var då inget undantag.
Jag behövde bara göra en 180-grads vändning och, se där; en fullgubbe!
Närbild från Gubbens förra fylla, med nya kameran. Alltså...wow!
Glad Påsk, förresten! Själv kommer jag bli äggstra choklá på lördag morgon för då landar maken in efter tjänsteresa och vi inleder de sista 4 veckorna här i Landet Långt Bort...
Oh, by the way, se till att lyssna på Anna Mannheimers & Peter Apelgrens gemensamma timme i "Sommar och Vinter i P1". Gjorde det under denna skärtorsdags morgonpromenix och det gjorde hela min dag! Underbart och galet roligt!
No Worries /Titti
Så fantastiska bilder!