...268; Clipsal 500, i torrt & vått...
Det årliga Clipsal 500 har i helgen gått av stapeln här i Adelaide.
Alltså; ett motorsportevent som håller på i dagarna 4, på en uppbyggd bana mitt i stan.
Det är olika race som avlöser varandra, några innehåller monstertruckar, andra Porschebilar och slutligen, som löken på laxen och grädden på moset, det 78 varv långa V8 Supercars-rejset...
Vi var där förra året också; med vanlig "general admission"-biljett vandrade vi runt, satt på olika grässlänter och var fascinerade av såväl de decibelstinna bilarna som vrålade förbi, som av Aussie-människornas ditsläpade picknickkorgar, kylväskor och campingstolar...det var då "alldeles-lagom-väder"; solsken med några molntussar här och var, och en ganska så behaglig temperatur på 25-28 grader.
I år, d v s igår, hade maken bestämt att vi, minsann, var värda "grand stand"-biljetter, vilket innebär att vi fick numrerade sittplatser på läktare och tillträde till banans "finaste" område...
Väderprognosen hade förvarnat om temperatur upp till 38 grader så vi var ju beredda på att det skulle bli mer "extrem-väder" denna gång...
Och...jädrar i min lilla låda så varmt det var! Och så mycket väder det blev, så många väder...
Micke fick själv kolla när Porsche-bilarna for runt, jag låg på rygg i gräset under de uppspända solskydden och bara flämtade...
Så nära värmeslag har jag nog aldrig varit, trots skugga och flaskvis med vatten. En person bara en liten bit ifrån mig blev hämtad av sjukvårdare och medtagen till ett utav sjukvårdstälten. Jag hade god lust att ropa, böna och be; "Hello, what about me; pleeeease!", men tror inte att min svaga, utmattade lilla stämma (dessutom med svensk brytning) hade hörts i dånet och vrålet från alla Porscharna som jagade runt i närheten...
Som tur var hade arrangörerna ställt upp 4 stycken "mist fans" (vattenånga-fläktar); hjälpte faktiskt.
För stunden åtminstone...
Så var det dags för höjdpunkten; Superbilarna med sina V8-motorer skulle köra de stipulerade 78 varven så vi bänkade oss och väntade på start. Öronproppar i!
Då; som ut ur det blå, från ingenstans och totalt utanför väderprognosen; på bara några minuter tornade mörka moln upp sig och släppte, alldeles innan start, ifrån sig ett litet duggregn... Vi hade naturligtvis varken parasoll eller paraply med oss...fast det skulle visa sig att vi sannerligen skulle haft nytta av bägge sorter; 2-i-1 versionen hade varit ypperligt...
Duggregnet övergick snabbt i ett hällregn, det fullkomligt vräkte ner! På två ögonblick var vi totalt dyngsura. men glada ändå; lika bra att skratta åt eländet för det fanns ingenting vi kunde göra åt det hela...
Det blev försenad start, dessutom gick alla bilarna in i depå och bytte till regndäck, och sedan start med "safety car"...
Regnet upphörde en liten stund och alla bilarna var tvungna att byta tillbaka till torrdäck...
Strax därefter tornade riktigt mörka, blå-lila moln upp sig och när de första dropparna åter föll lämnade vi våra oskyddade fin-platser och satte oss under tältduk i stället, i baren som låg jämnsides med banan, tillsammans med ganska många andra...
Inte såg vi så mycket av loppet men kul hade vi, och bara att beskåda omgivningen var roligt, det är väl ändå huvudsaken!? Inte en sur eller ens besviken min någonstans; alla gjorde som vi; skrattade åt eländet medan gympaskor tömdes och t-shirts vreds ur...
Parasoller blev gigantiska paraplyer och reklamskyltar fick plötsligt ett nytt användningsområde...
Vattenånga-fläktarna fick stå alldeles övergivna ty behovet var plötsligt stillat, av Moder Natur...
Som om det inte räckte med gassande 38-gradigt solsken och 380 milliliter regn bjöd denna söndag även på ett magnifikt åskoväder!
Loppet blev till slut tidsbestämt och de sista 20 varven fick, på grund av väder och oväder, gå till historien som okörda...
Clipsal 500 Adelaide 2016 avslutades med, vågar jag sanningsenligt påstå, dunder och brak!
Vi kryssade mellan vattenpölar och lervällingspussar tillbaks till East Terrace och lika tursamt som att åskan dragit förbi och regnet nästan upphört stod där en taxi och bara väntade på att köra oss hem.
Hem till Huset I Förorten där våta kläder byttes mot torra och vi avslutade söndagen nersjunkna i soffan med varsin kopp thé medan vi tittade på nyheterna som visade bilder från en Clipsal 500-finaldag med ett väder som aldrig förr skådats...
Ja, efter en sådan dag kan man verkligen påstå att vi hänger ihop, jag och mr Michael, i vått & torrt.
F´låt menar ju så klart i torrt & vått...
No Worries/Titti