Vart tog jag vägen?
Ja, det är något man verkligen kan fundera över...
Det var som om proppen drogs ur och all lust och inspiration virvlade ner och bara försvann.
När döttrarna åkte tillbaks till Sverige efter 3 veckors efterlängtat intensivumgänge och maken dessutom drog på en två veckors tjänsteresa 36 timmar därefter så tappade jag liksom gnistan...
Längtar efter Loppan och Filifjonkan mest hela tiden. Australien ligger förskräckligt långt bort.
Längtar också efter fina vänner, världens bästa akutmottagning, tanten i kassan på ICA Flygfyren och en stor gräddig semla...plus tusen, miljoner små svenska vardagsföreteelser till...!
Addera dessutom en i det närmaste oupphörlig radda med dagar där temperaturen stått och dallrat på över 30 grader; med hjärnsmälta och total orkeslöshet som påföljd, så är det kanske inte så konstigt att en blir lite matt i pälsen.
Det har knappt gått att vara utomhus; förutom på förmiddagarna, när solen har stekt från en ozonfattig himmel.
Har till och med börjat glo på tv på eftermiddagarna, med fördragna gardiner och ac´n på full sprutt. Första gången det har inträffat på alla dessa 5 år som expatriat/"luxurywife"...
Stark hemmafru-varning på det!
Tovig och matt, på både in- och utsida.
Blä!
Tagit till små knep som brukar funka; gick och klippte mig, färgade ögonfransarna, köpte nytt nagellack och läppglans (i färgen rouge pin up med förhoppning att det skulle göra susen..), ny anteckningsbok i orange (Happy colour!) samt nytt fodral till Paddan... Hjälpte lite men inte hela vägen.
Nu har vi haft några dagars respit där kvicksilvret hållt sig runt 23-24 grader som mest och runt lagoma, underbara 14-17 nattetid...Love it!
Redan på fredag är det dock dags för nästa varmfront att dra in; söndagen skall till exempel bjuda på 39 och måndagen på 40 högst oönskade och ovälkomna grader...
Fast hösten är ju på väg, februari är som augusti hemma i Svedala; solen är lite morgontröttare och går och lägger sig redan vid kvart över åtta om kvällarna.
Morgnar och kvällar är svalare. Ljuvliga.
Så det finns hopp!
Häromdagen lovade jag Micke att "aldrig någonsin mer klaga på vädret i Sverige, jag kommer omfamna varje ruskdag och varje noll-gradigt-och-snöblaskmorgon som vore det min bästa vän..."
Ett löfte jag, så klart, inte kommer hålla, men där och då lät det otroligt troligt och trovärdigt!
Här i Adelaide har The Fringe Festival startat och kommer hålla på i en dryg månad.
"Adelaide Fringe, Australia´s largest open-access arts festival and internationally renowned as one of the best. Artists from Australia and across the globe take over the city in hundreds of pop up venues in park´s, warehouses, lane-ways and empty buildings as well as established venues such as theatres, hotels, art galleries, cafes and town halls."
Tiddeli-pom och Tiddeli-pej!
Vi tog bussen in i lördags och mötte upp aussie-vännerna, Jenny & Dave, för drinkar, middag och lite Fringe´ande!
Lyckades få bord på den coola sydafrikanska restaurangen Africola, på East Terrace! Maken sitter med knäppta händer av pur lycka och tacksamhet. Tur som tokiga, för där är alltid fullbokat!
Brukar aldrig lägga upp mat-bilder och är dessutom ingen kött-ätar-typ, men inga regler utan undantag... Sååå gott!
Därefter gick vi in i "Garden of Unearthly Delights" som i vanliga fall bara är en park, rätt och slätt, men som under dessa 4 veckor förvandlas till ett fantastiskt plejs med kulörta lyktor i träden, sittplatser överallt, uppbyggda teatrar och paviljonger, matstånd och barer. Ljud, ljus, färger och en massa härliga människor!
Vi nöjde oss med att strosa omkring och därefter slå oss ner på gungor och höbalar, men redan i morgon skall vi dit igen och då för att gå på föreställning; har bokat biljetter till en show med en grupp som heter Velvet; dom har lovat att bjuda på "Welcome to Wonderland and...Boogie Wonderland. A raucous & seductive fusion of disco, dance, burlesque & circus"
Skall bli riktigt kul!
Så här första veckan på Fringe så är det även illuminationer (heter det verkligen så?); belysning med bilder i alla fall!, på diverse äldre, anrika och vackra byggnader längs med North Terrace.
Så snyggt och häftigt!
Tänk, bara genom att sitta ner och knappra dessa rader och lägga upp bilder så känns det som om proppen är på plats och gnistan tänts igen. Visserligen är gnistan lite svag och flämtande och proppen sitter inte helt tätt men ändå; det tar sig...som pyromanen sa.
Dags att måla naglarna med nya lacket och bättra på läppglansen!
Kanske skriva några poetiska rader i nya "happy colour"-boken...
Eller slå på tv:n till och med...?
Gäller ju att passa på så länge man nu är luxurywife...f´låt, menar ju hemmafru...
No Worries/Titti
Härligt att se att du fick tillbaka lite gnista. Det är som sagt inte alltid lätt att vara luxury wife,flåt hemmafru i främmande kulturer långt hemifrån. Snart ska ni ju hem till Svedala igen...tiden går ju så fort. massor av kramar , dock ej så varma än, från Indien.
Sanna