...279; Alice Springs, Kata Tjuta & Uluru, del 2...
När vi blev väckta, "stupid o´clock" hade vi alltså sovit vår första natt ute i det fria, i våra canvassäckar under stjärnhimlen.
Miss Cho hade inte förirrat sig ur sin swag och försvunnit ut i ödemarken under natten utan alla var på plats och således allt frid och fröjd!
Mark hade kvällen innan rullat ut en swag på marken och med en pinne ritat upp en cirkel runtom samtidigt som han berättade att ormar aldrig passerar nyligen gjorda spår, så det skulle alltså skydda oss från ovälkomna besök av reptilkaraktär. Mot dingos - australisk vildhund - var en s k "dingo-rock" det bästa tillhygget.
Jag drog aldrig med en pinne runt min swag och lika bra var det för han erkände sedan, när äventyret var över, att det bara var hitte-på för oroliga turister. Däremot hade jag en dingo-sten bredvid mig, bara utifall...
Sov si så där, ihopvikt handduk till huvudkudde och tunn madrass samt känslan av att vara oskyddad och utlämnad bidrog i lika stora delar till det.
Men... det var inte helt oangenämt att ligga och lyssna på ylanden från dingos samtidigt som man stirrade rakt upp på en otrolig vintergata. En upplevelse utöver det vanliga om man säger så!
Lite kaffe ur emaljmugg och några lägereldsrostade brödskivor senare äntrade vi bussen och for mot dagens första mål; Kata Tjuta.
Kata Tjuta är det aboriginska namnet på dessa 36 sandstensformationer, där högsta toppen är 546 meter, och betyder "många huvuden". Här har Anangu-folket levt i evinnerliga tider (minst 22 000 år!), sedan kom de vite männen och roffade åt sig det de ville, samt döpte om denna för Anangu´s så heliga plats till "The Olgas". Först 1985 gavs landområdet tillbaks till Anangu´s, som nu leasar ut det till Australiska staten samt driftar det på en 50/50 -bestämmandebasis. Ursprungliga namnet blev åter det riktiga. Kata Tjuta är av minst lika ceremoniell och kulturell betydelse för Anangufolket som Uluru, men färre historier kan berättas eftersom de är strikt förbehållna initierade Anangumän. Så ligger det till!
"The Valley of the Winds Walk" är 7,6 km lång och en Grade 4 - difficult; stoney, rugged and isolated. Större delen av vår grupp, och så även Micke och jag, bestämde sig för att gå hela medan andra valde att vända efter någon kilometer.
Så vackert det var!
När vi kom ut ur ravinens alla upp-och-nedförsbergsbestigningar bland stenar, klippblock och rullgrus öppnade sig en dalgång. Jag hade inte blivit det minsta förvånad om "Lillefot" eller några Velicoraptorer skuttat föbi, eller om ett vrål från en T-Rex mullrat mellan bergen...
Dessutom en vidunderlig utsikt!
"Någon" hamnade lite på efterkälken ibland, för det var inte bara otroligt vacert utan dessutom ordentligt varmt och riktigt, riktigt jobbigt. Speciellt om man är en medelålders luxurywife som är van vid platta strandpromenader...
Rejält trött i benen och svettig ända in i märgen hoppade (läs; släpade) vi oss (läs; jag, igen!) in i bussen och efter en lunch, på en rastplats, bestående av wraps med diverse tillbehör/fyllningar som vi gemensamt tillredde samt 27 miljoner flugor som alla gjorde sitt bästa att få agera proteintillskott var det dags att åka de 46 kilometrarna till Uluru för en egenguidad rundvandring på kulturcentret... men först lite fotografering från en utsiktsplats som innebar ytterligare någon kilometers vandring... Oh, la la...Glamping-livet är underbart...
Kata Tjuta åt ena hållet...
...och Uluru åt det andra.
Nä, det är inte ett chict och moderiktigt flor jag har runt hattbrättet, det är dom bäst investerade 7 dollar under dessa två år i Landet Långt Bort, och en absolut nödvändighet; flugnät! En gudagåva till mänskligheten och en uppfinning värdig ett nobelpris!
...dessutom hittade jag en ganska så rejäl åtta-benad australisk invånare, som också ville vara med på bild...
Mysigt va?
Hur gärna jag än vill skriva och berätta om Uluru och eftermiddagens vandring - bara 2 km till... - så får det vänta tills i morgon för om bara 36 timmar kommer flyttfirman så jag har lite att pyssla med...
Dessutom; den som väntar på något gott...
No worries/Titti
Vilka häftiga formationer! De skulle jag gärna se med blotta ögat. Ser ut att ha varit riktigt härligt väder också. Men fy vilka obehagliga spindlar! :o