...276; Långweekend 3; Rottnest Island...
Halv nio på söndagsmorgonen gick båten som skulle ta oss ut till Rottnest Island, eller Rotto som aussiemänniskorna med sin förkärlek till förkortningar har döpt om den till.
Rotto ligger cirka 20 kilometer från fastlandet och nästan rakt ut från Freo.
Ön är elva kilometer lång och som mest fem kilometer bred.
Namnet Rottnest härrör från när en flamländsk sjökapten vid namn de Vlamingh utforskade Australiens sydvästra kust redan 1696 och trodde att de små djuren, i kattstorlek och med mörkbrun päls, som i massvis fanns på ön var en särskild rått-ras; Rats´nest Island som sedermera omvandlades till Rottnest Island. De små djuren är i själva verket en slags mini-wallaby; som i sin tur tillhör samma släkte som kängurus.
Det aboriginska namnet på dessa sötnosar har i alla tider varit quokkas, och är så än idag.
Inga bilar är tillåtna på ön och man kan alltså välja på att ta sig runt till fots, åka guidad turistbuss eller hyra cykel.
Eftersom vi ville se så mycket som möjligt av ön men på egen hand blev det medelst pedaltrampande!
Inne i den lilla byn, vid färjeläget, var det fullt med fotgängare och cyklister; sådär lite huller om buller och kors och tvärs över vägbanan, men så snart vi kommit en bit på väg ordnade det till sig! Rådet var att cykla med-urs för att ha vinden i ryggen mest hela tiden.
Så då gjorde vi ju naturligtvis INTE det... blåste nästan ingenting heller för den delen.
En utav öns fyrar; Wadjemup Lighthouse, byggdes 1895 och ligger ungefär mitt på Rotto.
Wadjemup är för övrigt det aboriginska namnet på ön.
Badkläderna var redan på och vi stannade till vid flera av stränderna för att svalka oss i Indiska Oceanen. Skönt, för det var nästan 30 grader i luften...
Medhavd picknick-lunch intogs på stranden vid Little Parakeet Bay innan det var dags att borsta av sanden från fossingarna och trampa vidare...
Små stopp här och var, för att beundra utsikt och ta kort.
Flera små söta, och totalt oblyga quakkas hade vi stött på redan inne i byn, Thompson Bay Settlement, men de var så omgivna av andra turister som ihärdigt fotograferade så vi avvaktade tills vi fick några alldeles för oss själva. Och det fick vi!
Blev ett ganska långt stopp, för det gick inte att slita sig från dom där sötingarna i första taget!
Dessutom ville dom gärna umgås med oss; orädda, nyfikna och alldeles, alldeles...bedårande....
Vi trampade vidare, uppför och nerför, nästan helt ensamma och passerade återigen Wadjemup, fast från andra hållet.
Med drygt en och en halv timme till godo innan färjan skulle ta oss tillbaks till Perth var våra 20 kilometer av sadelnötande till ända och vi rullade in i byn igen...
Dags för lite, välförtjänt, AC.
Som i After Cykling.
Så ljuvligt skönt att få sitta i skuggan, vid en sandstrand och turkost hav och bara...njuta!
Hejdå Rotto, hejdå alla quakkas, kanske ses vi igen...
På måndagsmorgonen sa vi hejdå till WA; Western Australia, och den lilla skärva av denna gigantiska stat i Landet Långt Bort som vi fått uppleva under några få men intensiva dagar.
Här har det redan hunnit bli lördag och vi har lite att fixa med inför i morgon, då ska vi nämligen ha "see´ya later"-tillställning här hemma i Casa Sahlberg Australia för och med våra aussievänner, och bästa svenska grannarna är också inbjudna; så klart!
Det blir en Swaussie-kväll, på alla sätt och vis.
Mer om det, next time!
No Worries/Titti