...223; Flinders Ranges Del 4; "Sunset Spectacular"...

Hur länge kan jag suga på "Flinders-karamellen" egentligen?
Åtminstone 2 gånger till är det enkla svaret.
För övrigt suger jag mest på Strepsils just nu och dricker the med honung och skivad färsk ingefära.
Maken har, så generöst om ändock ofrivilligt, delat med sig av sin förkylning.
Host, host och dubbelsnörvel...
 
Del 4 kommer i alla fall här:
 
Turen vi impulsbokat hette "Sunset Spectacular".
Solnedgång över bergen och kullarna kunde vi ju bara inte missa!
Dessutom ingick champagne i priset...
 
Solen går ner strax efter klockan 18 såhär på vårkanten och vi var på plats en god halvtimme innan dess.
Även skymningen är spektakulär!
Ljuset blir både alldeles mjukt och liksom glödande på en och samma gång.
 
 
 
 
 
Dessutom; vilka dyker upp när solens strålar inte längre är så obarmhärtiga?
Jag skriver vilka och inte vem, för plötsligt fanns dom överallt omkring oss!
Alltså...hur söta är dom inte?!
 
 
 
 
 
Australiens röda jord fungerar utmärkt som kamoflage åt dessa fantastikt fina pungdjur...
 
 
 
Vi hade kamerastativet med oss och riggade det för att ta solnedgångskort; lång slutartid och därmed stativ krävs för att få in så mycket ljus som möjligt...
 
 
 
 
 
 
 
Hejdå solen! Till och med kängurusarna beundrade de sista strålarna; ser ni, på bilden ovan?
Ljuset blev nästan ännu vackrare när apelsinen försvunnit ner bakom bergen.
 
 
 
 
Vår chaufför gjorde den här trippen flera gånger per vecka; han berättade att han aldrig tröttnar, att det visserligen är same, same...but always different.
Förstår honom så väl!
 
 
 
 
Sen blev det riktigt tvärmörkt, nymånen var så ny och tunn i sin skärva att den inte syntes och stjärnorna hade inte hunnit framträda än.
Det enda som syntes var två billyktor som letade sig upp längs den slingrande backen mot vår utsiktsplats.
En stor jeep var det, med gallerförsett flak...
Vid ratten satt en dude med keps på huvudet och gevär bredvid sig.
En kängurujägare minsann...
 
Micke blev nyfiken och gick fram och snackade lite; dudes emellan...
Det är, i princip, fritt skytte på kängurus. En bestämd kvot finns men den kommer dom aldrig i närheten utav.
Köttet säljs och är riktigt efterfrågat, både i Landet Långt Bort men även till exempel i Ryssland.
Jag förstår att det är nödvändigt med avskjutning, att dom lätt blir för många utan några naturliga fiender men jag raderade ändå fotot jag tog på jägar`n och hans gevär...
Av både bildkvalité- och etiska skäl.
 
Måste erkänna, med lite av skammens rodnad på mina kinder, att jag på fredagskvällen beställde en "Kangaroo-steak" till middag.
Var varken speciellt gott eller kändes bra i själen.
Men gjort är gjort och behöver/kommer, förmodligen, aldrig ske igen.
Ungefär som flygturen i den lilla cessnan alltså...
 
Vi åkte tillbaks till hotellet.
Det var dags för middag.
Jag beställde grillad halloumi och sallad; just sayìn!
 
Kamerastativet kom till användning ytterligare en gång den lördagskvällen; magiskt!
Nyfiken?
Well, you should be ;-) !
 
Sista delen (5) av helgen i Flinders Ranges kommer snart. På en dator-/mobilskärm nära dig...
 
No Worries/Titti
 
 
 
 
 
 
 
 
2 kommentarer publicerat i Allmänt
Taggar: Blogg Australien, Flinders ranges, Wilpena, Wilpena Pound, solnedgång
#1 - - Agneta:

Ja ni kommer i alla fall inte dö nyfikna. Vilken solnedgång! Vilka söta kängurus! Inte nog med att du är en fantastisk berättare nu har du blivit en fantastisk fotograf också.
Kram till er båda.

Svar: Tack och dubbeltack! Ja, det var något alldeles extra där uppe i nationalparken! Kram
Titti

#2 - - Snyggt Titti! Kram:

Fina bilder! Minnen kommer tillbaka... <3

Svar: Det var en fantastisk helg! Minnen för livet!
Kram!
Titti