...234; Admirals Arch...
Ja, nästa stopp för oss Kangaroo Island-turister var Admirals Arch; Amiralens Valv/Båge.
Här har, återigen, havets och naturens krafter varit i farten!
"A spectacular natural Arch formed by the pounding sea..."
Svårt att föreställa sig att det, för länge sedan, inte fanns någon öppning här...
Vad skulle då turisterna ha tittat på?
Allt det andra runt omkring så klart.
Spektakulärt från början till slut!
"Please take care when walking down to the arch as the wind can be very strong and the path slippery. Please do not leave the pathway."
Dom är rädda om sina turister här i Landet Långt Bort!
Plus att det nog har hänt en och annan olycka och räddningsarbetet är av det krångligare slaget...
Dessutom; svårt att sätta fötterna någon annan stans. Brant och fritt fall...
I det här området bor och frodas en koloni av New Zealand Fur Seals.
Nere på klipporna och i vattnet lever de livets glada dagar...
Om man vänder ryggen åt havet, amiralen och sälarna kan man istället beundra fyren; Cape du Couedic Lighthouse, som varnar sjöfarare för grund och de båda obebodda öar som en gång varit en del av Känguru Ön...
Byggd 1906.
Numera automatiserad men på den gamla goda tiden bodde fyrmästaren (med familj) samt två assistenter (med sina) i de tre stycken fyra-rums hus som ligger en liten bit ifrån fyrtornet.
Fanns då ingen möjlighet att nå fyren från land utan alla förnödenheter transporterades till Cape du Couedic med fartyg (någon gång per månad, om vädret så tillät..) och fick vinschas upp längs klippväggen med hjälp av en urgröpt ränna, block och taljor samt några stackars hästar.
Hoppas dom kom bra överens; inte riktigt läge för grannfejder...!
Vi avvek inte från gångvägen en endaste gång och samtliga kunde levande kliva ombord på bussen ungefär på utsatt tid...
Dags att fara tillbaks mot Penneshaw och färjan, för vidare befordran till fastlandet och Adelaide.
En lång, härlig och sevärd dag började så sakteliga lida mot sitt slut.
Det enda vi inte hade sett, namnet Kangaroo Island till trots, var ju just kängurur...
Nu var det sen eftermiddag och solen stod inte längre så högt på himlen; det är ju då de brukar komma fram...
Men.. vad är det där; inne bland snåren?
Sneak peek...
För övrigt har vi haft ett par blåsiga och regniga vårvädersdagar här i Adelaide...
Gör inte ett dugg, vet ju att sommaren väntar runt knuten!
När regnet står som spön i backen händer det att kylskåp blir städade och en och annan tavla målad...
No worries/Titti
Tack för fina och intressanta inlägg. Koalan är verkligen såå söt på dina bilder, har tyvärr aldrig sett någon "live".
Kram Yvonné