...230; Port Adelaide tur och (snabb) retur...
Lördagens promenad tog oss 3 kilometer genom villakvarter och över bron till andra sidan floden; Port Adelaide River.
Där ligger, passande nog, området Port Adelaide.
En gång i tiden sjudande av aktivitet från hamn- och sjöfartshandel.
Fraktskutor, fiskebåtar och flermastade segelfartyg.
Sjökaptener, hamnsjåare, tulltjänstemän, glädjeflickor och fiskmånglerskor.
Skrik, skratt, fyllevrål och tysta tårar längs uppgivna barnakinder.
Fyrhus, traverser, magasin i tegel och korrugerad plåt.
Pubar, bordeller och kyrkor.
Doftstråken av mamsellernas parfymer blandades med den av tjära, fisk och ingrodd smuts...
Den inre bilden av det livet sätter onekligen fantasin i spinn...
Lätt att romantisera och förhärliga; fick man möjlighet till ett besök, via tidsmaskin, skulle man förmodligen trycka på "tillbaks-till-framtiden-knappen" efter bara en liten stund.
Men ändå...
Port Adelaide är inte längre i drift som hamn; nutidens containerfartyg lastas och lossas kring flodens mynning, i det som kallas Outer Harbour.
Nu är det istället cafeér, pubar, affärer, restauranger och delfinsight-seeingturer som erbjuds i Port, samt en och annan marknad; inte fy skam det heller!
Varför jag sitter och svammel-skriver om forna tider har jag inget bra svar på.
Tror att det var den här bilden som triggade igång det hela...
Promenaden ledde till helgens marknad i Port Adelaide; Port Fair.
Vi förenade helt enkelt nytta med nöje!
Vi gick runt och tittade, käkade lunch, tog en glass...
Folkligt, familjärt och trevligt.
Opretentiöst.
Det gillar jag!
Gick förbi en italiensk restaurang som såg mycket trevlig ut.
Började då osökt att fundera på vad vi skulle äta till middag...
Mötte upp svenska grannarna och tog det gemensamma beslutet att äta italienskt!
Fick skjuts hem, för en stunds välbehövlig vila, innan det var dags att åka tillbaka till Port, och Carmine & Co...
Vi tog taxi ner till den hägrande middagen; det var vi värda efter allt promenerande tyckte vi!
Maten var god,ch servicen inget att klaga på.
Ljudnivån däremot...
Herrejösses; högt i tak, stengolv och aussie-människor som inte har någon känsla för volymreglering; varken på tonläge eller röststyrka!
Nästa gång ska vi boka bord utomhus.
Alternativt smussla med öronproppar i handväskan...
När vi, lomhörda men mätta & belåtna, hade betalat och skulla anträda färden de 3000 metrarna hemåt, över bron och genom villakvarteren, var det sedan länge mörkt.
Mörkt såg det även ut på taxifronten...
Äh, det är ju, trots allt, bara 3 kilometer och behaglig temperatur resonerade vi och började traska hemåt.
Knappt någon trafik överhuvudtaget och så snart vi kommit en bit ifrån restaurangerna och pubarna var det bara vi...
Halvvägs över bron körde en polisbil långsamt förbi oss, svängde in till vägkanten hundratalet meter längre fram och verkade vänta in oss...
Varför?
Jo, dom ville bara, vänligt men bestämt, upplysa oss om att det inte var riktigt tillrådigt att vistas till fots i dessa trakter efter mörkrets inbrott.
Dessutom berättade dom att vi varit förföljda av 4 ungdomar, som inte verkade haft de bästa avsikterna i världen!
"Probably after your handbags..." sa Kling & Klang och nickade menande mot två svenska housewifes´ axelremsväskor...
"Well, they saw us and now they`ve left... Have a safe walk.", och så gled polisbilen vidare i den australiska lördagskvällen.
Resterande 2000 metrar avverkades på en tid som väl ändå måste betraktas som nära svenskt rekord i grenen gång...
Just say´in.
No Worries/Titti
Vilken händelserik dag det kunde blivit till slut det var tur att Kling och Klang höll ögonen på er.
Kram