...207; Gott om hopp och glada miner...
Det blåsiga, regniga och kulna höstvädret håller i sig.
Känns konstigt att se bilder hemifrån Svedala, på fejjan och Insta, med nyutslgna körsbärsblommor, vitsippor och långa ljusa kvällar.
Här går solen ner redan innan klockan slagit sex och våra långa ljusa kvällar på terassen är, just nu, ett minne blott...
Mellan regnskurarna tittar solen fram; då gäller det att passa på.
Då blir man glad.
Man får lust att hoppa, av tillvarons små ljuspunkter och glädjeämnen!
Så då gjorde vi just det...
Vet att det inte är makens favoritsysselsättning men någon gång emellanåt gör han sin fru sällskap på strandpromenaden!
Fanns, som vanligt, saker att fotografera...
Kolla vad Mr Michael hittade, alldeles på egen hand!
Kanske kan bli en riktig snäcksamlare av honom också, vad det lider...
Tre kitesurfare fanns på plats; goda vindar får inte gå till spillo.
Den siste i trion tog hjälp av maken för att "launcha" sitt segel!
Ser ju så himla häftigt ut!
Gott om hopp, och glada miner, både på land och till sjöss!
Dessutom gott om sjögräs, och vatten i skorna!
En dryg timme hann vi med på stranden innan himlen åter öppnade sina portar och vi styrde kosan hemåt.
Fyllda av hopp och väl genomblåsta...
Skön känsla!
No Worries/Titti
Det är något visst med blåsiga stränder och vågorna som skummar. Fina hopp ni har presterat hihihi
Kram