...167; Klappvänliga Koalor & Kralliga Kängurus...
Förutom att det är väldigt trevligt att ha gäster, rent allmänt, så får man sig dessutom en spark i baken...
Utflyktsmål som man tenderar att skjuta upp därför att de kan genomföras nästa helg, nästa vecka, sedan, snart.. blir av!
Cleland Wildlife Park ligger uppe i Adelaide Hills, alldeles vid sidan om Mount Lofty.
Tar bara någon halvtimme att åka dit.
Där kan man klappa koalor, och det kan man inte bli annat än glad och lycklig utav! Fantastisk känsla!
(Ännu mer underbart är att få hålla en i famnen, men det gick inte för sig just denna dagen; kanske blir av med nästa gästbesök...Jag ställer gärna upp på en visit till!)
Koalorna äter enbart eucalyptusblad och gör så helst i fred; endast djurskötarna mutar med blad inför klappning och fotografering.
I entrén kan man däremot inhandla en påse med djurgodis; små pellets som diggas skarpt både av kängurus och emu´s.
De små känguru´sarna är en egen sort och heter wallaby.
Kan tala om att deras päls är helt otroligt len!
Både wallaby´sarna och kängurusarna rörde sig fritt i den stora, dock inhägnade, parken.
Eller...rörde sig och rörde sig... inget skuttande eller hoppande direkt.
Mer... viloläge.
Sådana här små...sötnosar rörde sig helt fritt i parken. Dom tyckte också om pellets!
Den australiska vildhunden; dingon, var inte speciellt vild denna varma dag. inte hans kompis heller.
Är dock inga voffsingar man vill möta om man är ute på nattlig promenad i ödemarken, det kan jag tala om!
Även den Tasmanska Djävulen fanns representerad; det är inte heller något snäll djur. Eller vackert.
Låg och tryckte under en skuggivande buske och fick därför inte uppleva den stora äran att bli kortograferad.
Emu är namnet på den australiska motsvarigheten till struts, något mindre i storlek.
Jag är inte speciellt förtjust i pippifåglar och definitivt inte i långbenta som kan sparkas jättehårt och har en hjärna som knappt är större än en ärta i storlek. Opålitliga och oförutsägbara enligt min mening.
Så då fick inte heller de vara med på bild.
Har dock inga som helst problem att komma riktigt nära dessa kralliga, långbenta, lårmuskelstarka och förmodligen lika oförutsägbara och ärthjärne-utrustade typer...
Motsägelsefullt?Ja visst!
Mitt hjärta klappar dock allra mest för Phascolarctos cinereus; det australiensiska trädlevande pungdjuret, som tillhör klassen marsupialer. Den hjärtegoa varelse som lever på högst ensidig, näringsfattig och kalorisnål kost som bidrar till att de sover närmare 20 timmar per dygn.
Tusselullen vars namn på aboriginerspråk betyder "den som sällan dricker"
Som gör att man inte kan sluta le!
Längtar redan tills nästa gång vi får gäster...!
För övrigt har jag idag mest lekt hemmafru; dammsugit, våttorkat, tvättat och hackat ihop en batch med musli.
Samt hunnit med en 5 kilometare längs stranden...
Klapp på axeln!
No Worries/Titti
Själv har jag inte kommit i kontakt med några av de djuren du har klappat på. Såå söt koalan är och bilden på Mr Cool Känguru, där han ligger i skuggan stöttad på armbågen var ju bra hahaha
Kram Yvonné