...253; Big & Little Crystal Creek...
Sista dagen på långhelgen, eller kortsemestern, hade infunnit sig...
Ej heller denna söndag bjöd på någon sovmorgon.
Så klart!
Varför ändra på ett "vinnande" koncept ;-)...
Utcheckning klockan 10, duschning, packning och frukostering dessförinnan.
Semester & Sovmorgon har inte gått hand i hand denna gång...
Vi skulle med ett plan som gick klockan 17, till Brisbane, och sedan vidare med ett annat hem till Adelaide och Huset Vid Stranden. Beräknad hemkomst runt 23 på söndagkvällen.
Hans och Ingrid skulle också till Brisbane men i betydligt långsammare tempo.
Dom hade hyrt en bil, från och med denna söndagsmorgon, för att, i lugn och ro under några dagars tid, ta sig de 1200 kilometrarna från Townsville till Brisbane.
Så klart vi passade på att göra en utflykt även denna, vår sista gemensamma, dag; vi hade ju flera timmar på oss innan vi skulle checka in på flygplatsen!
Tipset vi hade fått från våra After Snorkelling-kompisar var att besöka Crystal Creek, eftersom vi hade efterfrågat att få bada vid ett vattenfall i en regnskog...
Fanns såväl en Stor som en Liten att välja på!
Vi åkte norrut någon dryg timme och hamnade i Paluma Range National Park och Big Crystal Creek.
Alltså; regnskog och regnskog... Nja, kändes inte riktigt så. Här fanns inte heller något vattenfall men väl en naturlig sötvattensdamm med såväl badande homo sapiens som simmande firrar...
Tog inte många minutrar innan även 4 svenskar hade kastat av sig sina svettiga paltor och låg och njöt i spa´t!
Åh, vad skönt det var!
Vederkvickta till både kropp och sjä bestämde vi att även Little Crystal Creek skulle föräras ett besök.
Det låg betydligt högre upp i nationalparken och på slingrande, vindlande vägar rattade Hans oss dit.
Under en bro ledde trappor ner till Lilla Kristall Bäcken. Samt det efterlängtade (lilla, men dock!) vattenfallet...
På vägen tillbaks mot Townsville, och flygplatsen, stannade vi vid en vägkrog, strax utanför den lilla orten Rollingstone, för att käka lunch...
Jag bara älskar sådana där ställen; så familjärt och personligt så det finns nästan inte!
Så långt ifrån "fine dining" som man kan komma; men finemangt käk så det förslår!
Mina Damer och Herrar; jag ger er ....ta da! "Rollingstone Hotel" & "Rusty Nail Saloon"
Så. Himla. Charmigt.
Lite ruffigt, rostigt och skruffigt. Omedvetet(?) kitschigt. Älskar´t!
Utanför flygplatsen så vi hejdå, och på återseende, till Hans & Ingrid. Kändes lite konstigt, och vemodigt, efter att ha kamperat ihop och umgåtts så intensivt under 10 dagars tid...
Vi var ute i god tid, men inte hjälpte det när hela det datoriserade boarding-systemet låg nere.
Med ett handskrivet boardingkort och nästan en timme försenade kom vi iväg, medvetna om att vi skulle ha missat vår anslutning till Adelaide när vi väl kom fram till Brisbane...
Ja ja, sånt som händer...
Vad som också hände var att ett maffigt åskoväder stängde flygplatsen i B-bane under några timmar...
Vi flög tydligen med "minimum speed" för att slippa cirkulera i luften i väntan på tillstånd att landa; allt enligt piloten.
Ingen, jag säger INGEN!, har någonsin informerat mig om att man ens kan göra det... Lägsta hastighet, va!?
Jag vet, jag är orationellt knäpp när det kommer till flygresor....
Enligt maken; ibland knäppast av de knäppa och konstigast av de konstiga; ibland totalt oförutsägbar.
När vi närmade oss Brisbane så var luften fylld med blåsvarta moln och blixtarna stod som spön i backen; vad hände då med den där lilla flygskraja människan?
Gömde hon huvudet mot makens axel? Grät? Bad om syndernas förlåtelse och gav en massa löften typ "om jag överlever det här så lovar jag att aldrig mer...."?
Nope.
Hon satt med näsan tryckt mot fönstret och fotograferade blixtar för brinnande livet...!
Sant.
Nu finns det inga bildbevis, för fotona blev så där riktigt dåliga som dom blir ibland när man önskar att de ska bli superskarpa och ashäftiga...
Typiskt.
Vi blev ombokade på nästa flight till Adelaide.
Klockan 06.10 på måndagsmorgonen...
Blev en hotellnatt, på flygbolagets bekostnad, i B-bane, middag klockan 22 på kvällen samt en väckarklocka som skrällde redan 03.15 eftersom hämtning tillbaks till flygplatsen skedde klockan 03.55.
Men vi hade ju vanan inne, att gå upp tidigt menar jag!
Snipp, snapp, slut på storyn om Långhelgen I Queensland.
Tidiga Morgnar Och Fantastiska Dagar I Tropikerna.
No Worries/Titti