...68; vind i seglen...
På grund av ryggskott, eller vad det nu är, så ställdes strandpromenaden in även denna morgon...
I stället dök två svenska människor upp på fika strax efter klockan 10 i morse!
GK jobbar på samma företag som maken och har varit här lika länge som vi, hans fru anlände dock först igår kväll.
Även hon, Ingrid, är luxurywife och tillika hemmafru här i förorten!
Trevligt!
Jag som är van att umgås med enbart mig själv på dagtid har plötsligt spenderat 12 timmar ihop med andra, svensktalande!, människor!
Wihoo!
Bortbjuden på middag blev jag också, hela 22 hus söderut längs Esplanade; som lördag hela dan :-)!
På vägen dit var jag ju bara tvungen att gå längs stranden.
Om nu jag tycker om när det är väder och blåser så finns det dom som är ännu mer förtjusta i sådana här dagar; vindsurfarna!
Ser ju så fantastiskt.... fritt och härligt ut!
Själv är jag faktiskt också bevandrad i den ädla konsten...
Har väl vindsurfarna ungefär.... 4 gånger i mitt liv.
För sisådär... 30 år sedan.
Trettio. År. Sedan.
Eller kanske var det tjugoåtta...
Hur som helst; det var jättekul.
Hade jag bara fortsatt, och köpt egen bräda, hade det nog kunnat bli något stort och världsberömt av mig i just den genren...
Kände mig dock ganska med att bara titta på, måste jag säga.
Dessutom; jag har ju min rygg att tänka på...
Plus lite ont i höger knä.
I morgon tror jag vinden har mojnat, ryggen har mjuknat och knät återgått till sin forna status.
Stranden hägrar!
Can't wait!
No Worries/Titti