...285; Ciao Adelaide...
Väder och klimat i South Australia sägs likna det runt medelhavet.
På vår sista söndagspromenad fick vi verkligen bevis på att det stämmer.
Förutom dignande citron- och apelsinträd, som gjorde mig alldeles knollrig av lycka, så blev mötet i parken det som verkligen satte pricken över i:et...
I godan ro spankulerade vi genom Victoria Park, njöt av det vackra höstvädret och plötsligt var vi verkligen i medelhavsregionen!
För vad skådade mitt norra öga...?
Kunde det vara möjligt?
Stege lutad mot träd, presenning på marken, karaktäristisk form på både blad och...
Jo men visst; en olivlund!
Hur som haver; Adelaide goes Toscana!
Bara så där, mitt en innerstadspark. I Landet Långt Bort...
Och skörden i full gång!
Hela bilden, och känslan, blev komplett när en liten, alldeles tvättäkta, italiensk farbror plötsligt dök upp!
Han klättrade så raskt uppför stegen och med sin skörde-pinne började han ruska ner oliver så att det stod härliga till...
En liten pratstund fick vi oss, på en blandning av engelska och italienska....
Bland annat berättade han att han emigrerade till Australien för femtio år sedan och kände sig lika mycket som en aussie som en italiano... Oliverna blev antingen inlagda eller pressade till olja och vi fick ett erbjudande som var oerhört svårt att motstå; stort krus med inlagda godingar... men i våra 7 fullpackade resväskor så fanns det inte plats för en endaste lite olivkärna... Tyvärr!
Ciao e buon viaggio! Farbror Giovanni vinkade hejdå och önskade oss en trevlig resa...
Hejdå sa vi till honom, och önskade en god skörd, innan vi gick vidare på vår medelhavspromenad...
En sådan ljuvlig sista söndag vi fick i Adelaide!
Ner i minnesburken - för resten av livet!
Ciao Adelaide.
No Worries/Titti