australienenligttitti.blogg.se - ...283; Hejdå Huset Vid Stranden...

...283; Hejdå Huset Vid Stranden...

Måndag-tisdag-onsdag hade vi på oss att sortera alla saker som skulle med hem till Sverige. En kubik med flyg och tre via båt; vad skulle gå i respektive frakt...?

Organiserat kaos, ser det ut som...men jag hade full (98,4 %) koll...

Gick alldeles utmärkt att äta frulle och wordfeuda bland böcker, kameror, målargrejer och mortel... ;-)!

Skafferi och kyl/frys skulle tömmas; oöppnat skänkas till aussie-vännerna Jenny och Dave samt till svenska grannarna, resten; in the bin!

En hel del saker hamnade också i släng-kategorin; så mycket att våra tre soptunnor blev knök-fulla och en tur till soptippen nödvändig...

Allt slängs hejvilt och huller om buller; sortering inför återvinning tar personal på tippen hand om, behändigt för oss och arbetstillfällen för Australien!

Gasen var uppsagd, så även el, vatten och internet; check, check, check och check!

Dessutom skulle alla möbler, husgeråd och tekniska pryttlar såsom tvättmaskin, kaffebryggare, brödrost, mixer, elvisp och vår stora gasolgrill fotas och säljas till hugade spekulanter på makens jobb. Pengarna därifrån, samt det osålda, gick till Salvos, som Frälsningsarmén kallas på aussie-engelska; helt i enlighet med deras förkärlek till förkortningar.

Man kan ju tycka att någon på kontoret skulle komma hem till oss och fotografera samt lägga ut på intranätet och hålla i försäljningen, men icke. (Rent tekniskt sett tillhörde ju alla dessa saker företaget).

Undertecknad kortograferade och maken var webadministratör...

Många ville passa på att fynda; avhämtning skulle ske under tisdagskvällen.

Ibland kan man undra hur folk tänker...

Köp en tvättmaskin, köp två soffor eller en stor gasolgrill privat...åk då, mol allena, till det huset och bara förvänta dig att säljaren är stark nog, och villig, att hjälpa dig att lyfta, bära, kånka dessa saker nerför trappor och upp på släp...

Fru Sahlberg blev till slut lite irriterad, när gasolgrills-köparen som siste person, och naturligtvis helt solokvist, dök upp och vi då redan fått oss ett redigt tyngdlyftarpass... Tror nog att han, efter mina väl valda ord, insåg det absurda i situationen och vid sitt nästa stora inköp faktiskt tar med sig en bärhjälps-kompis... Maybe.

Eller så fyndar du 24 glas samt en tvättbalja men har inte med dig minsta lilla papper, eller plast, att slå in dessa i utan förutsätter att emballage ingår... Ehh...?

Nåväl, gnäll, gnäll, mutter, mutter...

Mr Clip; ett franchiseföretag som sysslar med gräsmatteklippning och trädgårdsskötsel, har varit hos oss ungefär 1 gång/månad för att klippa våra två minimala gräsmattor på fram- respektive baksida av huset, till det facila priset av 25 dollar i månaden.

(Så löste vi det faktum att gräsklippare inte ingick i hushyran och vi inte hade lust att investera i dylik apparat. Dom slantarna lade vi, med glädje, på Mr Clip istället. Win-win...)

Mitt i flyttstöket var det dags för "Phil-the-lawn-man" att göra en "final cut".

Vi snick-snackade en stund, som vanligt, han skred till verket och därefter bytte 25 aussie-dollar ägare och vi önskade varandra lycka till i framtiden, "all the best" och den gladlynte kiwin (Nya Zeeländare) for vidare till nästa kund.

Utan mankemang och precis som vanligt alltså...nästan...

Ena skillnaden var att det skedde på eftermiddagen och att Micke var hemma.

Andra skillnaden var ett konstigt ljud som hördes några minuter efter att han åkt iväg...

Största skillnaden uppdagades strax därefter...

Nej men...hejsan hoppsan; ett stenskott. Tja varför inte så där näst sista dagen i Huset Vid Stranden.

Inget kalas utan kras heter det ju, och vi har verkligen haft det kalasbra där...

Efter telefonsamtal från oss till mäklarfirman, dom till husägaren, från husägaren till oss, från mäklaren till oss, från en glasmästarfirma till maken och ett annat glasmästeri till min mobil samt ytterligar en ungefär likadan telefonrunda kom det en snubbe hem till oss...

Som tur var, för oss, så hade husägaren kört förbi vårt hus medan Mr Clip var i full gång med gräsklipparen och bara i förbifarten konstaterat att allt såg ut som vanligt; fem minuter senare får han samtalet från uthyrningsfirman angående stenskottet. Bevis och alibi serverades oss på silver- eller kanske glas-fat...

När glasmästaren konstaterat att det minsann inte bara var till att byta glas utan att hela dörren måste monteras loss och hela proceduren skull ta ungefär 6 arbetsdagar så dök nästa glasfirma, som husägaren själv kontaktat, upp...

Lite förvirrat där ett tag men till slut var den krackelerade rutan vederbörligen tejpad på alla håll och kanter och vi kunde återgå till våra övriga bestyr...

På torsdagsmorgonen kom flyttfirman med stora bilen, massa kartonger och tre effektiva "gubbar". På bara drygt 3 timmar var allt emballerat, uppmärkt och stuvat...och ivägforslat...

...och Huset Vid Stranden stod lika ekande tomt som när vi flyttade in för nästan 2 år sedan...

Hejdå härliga & hemtrevliga Huset...

Hejdå hänförande utsikt från terassen...(då menar jag inte gatan som gick precis utanför, eller lilla turist-tåget "Kill-Bill" med sin gälla vissla på helger och lov..., utan det andra. Allt det andra.)

Hejdå bästa terassen, där så mycket bubbel och babbel hittat vägen in i och ut ur oss... Där så otroligt många, långa stunder tillbringats och så mycket, i stort och smått, avhandlats...där vi skrattat av glädje, eller bara åt något fånigt, där vi gråtit när vi längtat efter finaste döttrarna och sedan fått förmånen och glädjen att dela denna plats med dom under 3 härliga och ovärderliga veckor...

Faktiskt helt osentimentalt, där och då; det kommer väl..., låste vi ytterdörren en allra sista gång, efter att ha baxat in våra 7 stora resväskor i bilen, och for in till Adelaide.

De sista 5 dagarna och 6 nätterna skulle nämligen tillbringas i en serviced apartment; typ lägenhetshotell, mitt i stan. Lite stortstadsliv sådär på sluttampen; tackarrr!

Så... Hejdå Huset Vid Stranden!

Vi kommer, förmodligen, aldrig ses igen, men du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Bara så du vet.

No Worries/Titti