...168; Vi har fått "pippi"...
"Vet du, jag längtar faktiskt tills i morgon..."
En utav oss uttalade högt de orden den andre precis satt och tänkte.
Detta otroliga hände sig i går kväll, på vår terass.
Jag har ju, ända sedan vi flyttade in här i huset vid stranden; för snart 6 månader sedan, gått, strosat och powerwalkat i sanden.
I ur och skur.
Inte riktigt varendaste dag men snudd på.
I måndags var vi på gemensam rask promenix; plötsligt fick vi för oss att även springa några korta, väldigt korta, sträckor.
En sten sattes i rullning.
Fråga mig inte vad som hände, vet bara att jag 4 dagar i rad avverkat ungefär 5 kilometer på morgonkvisten.
Samt att spring-sträckorna (läs; lunka) blivit längre och längre!
Denna morgon en hel kilometer i sträck; förutom "småsnuttarna"!
Redan 08.10 var jag igång!
Maken har kört sitt strandrace efter arbetsdagens slut; även han med längre och längre inslag av löpning.
Det var detta vi satt och längtade efter i går kväll!
Till saken hör att jag aldrig tidigare varit intresserad av fartökning medels nyttjande av apostlahästarna.
Att jag tränade ordentligt ett tag och därefter genomförde Lidingöloppet; som en del i En Svensk Klassiker, 2005 hade mer med utmaning, tävlingsinstinkt och måhända 40-årskris att göra.
Därefter; i princip nada.
Förrän nu!
Ingen utmaning på gång, men väl en femtionde födelsedag som närmar sig med stormsteg...
Vi har fått pippi, helt enkelt!
Barfota "is da shit!"
Extremt nöjd med mig själv; svettig, blank och glad; hurra!
Bort till "vår" pir; Semaphore är det en kilometer, där kan man stifta nära bekantskap med riktiga pippisar, av riktig imponerande storlek.
Pelikaner.
Gratis är gott och kanske slänger någon av fritidsfiskarna åt dom en godbit eller två...
Lite kul att stanna till och prata en stund (med snubbarna alltså..), se vad dom fått på kroken...
Pelikanerna får måhända sin frukost serverad och själva har farbröderna (det är flest "gubbar") något att sysselsätta sig med och likasinnade att umgås med under en del av dagen...
"Keeps me off the streets", sa den här fiskande gentlemannen, och det är ju bra!
En huligan-farbror färre på stadens gator och torg...
Själv längtar jag redan tills i morgon!
Vem vet, kanske blir det ett marathon nästa...
Eller så går det över, alldeles av sig självt!
Trivs dock väldigt bra med att "ha fått pippi" för tillfället.
Man kan väl säga att min nya hobby "keeps me off the streets"
Det är ju bra; en huligan-luxurywife färre på stadens gator och torg...
No worries/Titti