...227; Ett sånt hundliv!...
De sägs ju vara människans bäste vän; hundarna.
Då måste ju, rimligtvis, hundens bästa vän vara människan...
Om jag vore hund skulle jag vilja att min bäste vän var bosatt nära stranden här i Semaphore.
Att jag hade en matte eller husse som tog mig hit, till sanden och vattnet, till lek och spring med mina andra, fyrbenta, kompisar!
Vilket fantastiskt hundliv!
"Men, hej!, kul att du är här. Kom så leker vi!"
"Ser du, matte, han tooooog min boll!"
"Come on, det är inte kallt, jag lovar!"
"Åh, så skööööönt! När jag kommer hem ska jag ruska mig ordentligt, på vardagsrumsmattan!""
"Fast jag lovade ju att inte vara ute på det djupa..."
"Bara eeennn gång till, det är ju SÅ kul!"
"Jabba-dabba-doo; jag är herre på täppan!"
"Men...hur ska jag komma härifrån? Läskigt! Hjäääälp!"
"Du är min bäste vän; husse, min husse. Min räddare i nöden!"
Det är framförallt på helgernas förmiddagar som Stranden I Förorten förvandlas till en enda lång och bred lek- och tummelplats för människans bäste vän.
Alla storlekar och raser är välkomna.
Dessutom verkar alla jyckar ha gått samma lydnads- och trevlighetskurs!
Vilken lycka att få springa fritt, utan koppel!
Ett sådant härligt hundliv!
No Worries/Titti
Ja en sådan tur har vår Idefix! Det är riktigt lyxigt att bo så nära havet och stranden och att kunna ha hunden lös och umgås med andra hundar. Lycklig hund = lycklig matte!