...240; Foodie-Fredag i Sydney...
Det enda vi hade bokat och klart var fredagens lunch på superduperfin-restaurangen "The Quay".
Klockan 13 väntade ett dukat bord och, förhoppningsvis, mums-fillibabba-mat på oss, i det runda glashuset vid kryssningsfartygs-terminalen; "Overseas Passenger Terminal, nere vid Circular Quay.
Klädkod minsann; smart casual eller snyggare vardagsklädsel på ren och skär svenska!
Såväl klänning som klackers hade fått följa med på färden till storstan.
Efter en lätt frukost; helt enligt plan, bestämde vi oss för att gå en sväng på stan innan det var dags.
Maken i chinos och skjorta; smart casual, och hans underbart fantastiska fru i klänning och klackers; o-smart casual...
Vissa människor är inte gjorda för att gå någon längre sträcka i sådana skodon.
Vissa känner sig stolpiga, utklädda och ostadiga i sådan mundering...
Vissa fick smått panik och undrade hur i hela fridens namn dagen skulle avlöpa med tanke på att ett visst vin-intag till lunchen var med i beräkningen!
Men det löste sig galant; ett par platta remsandaler i brunt skinn och med gulddetaljer inhandlades raskt och vi var redo att slå våra respektive lågklackers i taket!
Bring it on!
Alltså... WOW!!!
Om man blandar stil, elegans, sober miljö och tjusig dukning med trevligt bemötande, professionalism och kunnighet samt toppar det hela med otroligt god mat och perfekt vinmatchning då stavas resultatet The Quay!
Våra förväntningar, som vi hade försökt att inte trissa upp alltför mycket, infriades och det med råge!
Jag fotograferar nästan aldrig mat..
Tycker det är svårt att få det att se snyggt och aptitligt ut.
Fredagens lunch var ett undantag!
Fin-kameran läg och vilade sig på hotellet så mobilen fick tjänstgöra. Blev dessutom lite mer diskret på det sättet...
Kan tala om att vi inte var ensamma om att dokumentera födointaget!
Nu blir det mat-pornografi.
Inte var dag man startar lunchen med bubbel...
Marron (sorts kräfta från Western Australia), purple asparagus, pickled apple, cultured cream, bergamott jam & spring almonds..... Plus lite blommor och blader! Oh la, la!
Black lipped abalone, milk curd, cultured black barley, garlic blossom & smoked kangaroo tail broth. Himmelskt!
Blackmore wagyu, smoked oyster, roasted grains, golden orach & coco mushroom. Ljuvligt!
Detta var alltså vad jag åt!
Micke valde helt andra rätter som också dom var alldeles gudomligt goda; jo vi bjussade varandra på ett litet smakprov från varje :-)!
Olika viner till varje ny rätt; också här provade och korstestade vi.
Vår sommelier kunde verkligen sitt jobb!
Dessutom pratade han engelska med fransk brytning; Mon Dieu!
Chardonnay, Riesling, Shiraz, Pinot Noir... Alla i olika sorters glas, efter konstens alla regler!
Vi krönte hela upplevelsen med deras signatur-dessert; Snow Egg. Kan helt klart vara den godaste efterrätt jag någonsin ätit.
Självaste ägget är av pocherad maräng, äggulan är i själva verket äppelglasskräm och skalet gjort av ett tunt knäcklager. Pudrat med florsocker vilar det på en bädd av vaniljkräm och hallongranité. To die for!!!
Med mat & dryck av sådan himmelsk kaliber och finess var det inget annat att vänta än att notan verkade komma från ett helt annat, och väldigt varmt, ställe...
Helt klart den dyraste lunch jag någonsin inmundigat.
Godaste också, för den delen!
Det föll sig liksom naturligt att kvällsdrinken intogs på hotellets skybar...
Från 37:e våningen var utsikten inget att klaga på.
Inte drinkarna, eller sällskapet, heller för den delen!
Först därefter kom vi ner på jorden igen och blev som vanligt folk; gick på Aussie-pub.
Drack bärs och cider. Delade på en pizza.
Alltmedan mina klackers så sött vilade kind mot kind med en klänning, djupt nere i resväskans mörkaste vrå.
I väntan på nästa gång jag känner mig nödd och tvungen att klä mig o-smart casual...
No Worries/Titti
Wow, jag vill också till Sydney! Och den restaurangen! Tror faktiskt jag sett något TV-program därifrån, känner igen det där snöägget.